Barnlöshet och sorgbearbetning
Ofrivillig barnlöshet drabbar cirka 7–8 procent av befolkningen enligt SCB. Frågorna kring att inte kunna få barn trots att man vill är många: Vad händer känslomässigt med alla dessa par som är ofrivilligt barnlösa? Denna artikel fokuserar på förlusten av barnlöshet och vikten av att kunna göra ett avslut på det som varit.
Hur hanteras den sorg man kan känna när hoppet är ute eller när man inte orkar gå igenom fler behandlingar? Hur hanteras insikten om att de inte kommer att få några egna barn? Hur bearbetas denna förlust innan de bestämmer sig för om de kommer att ha barn på annat sätt i livet, genom adoption, att bli fosterförälder eller på annat sätt? Det är frågor som behöver bearbetas och få insikt kring.
Sorg och intellektuella kommentarer
Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion vid en förlust av något slag. Inte sällan försöker omgivningen trösta genom att komma med intellektuella kommentarer som de hoppas ska hjälpa, men som många barnlösa upplever som ett stick i hjärtat och ytterligare fördjupar den egna smärtan. Förutom den självklara förlusten över att aldrig få barnet/barnen man drömt om och längtat efter så, finns det fler faktorer som gör förlusten mer komplex. När barnlösa vill prata om sin sorg kan de få höra olika kommentarer, till exempel: – Ni kan ju adoptera. – Ni kan vara fosterföräldrar eller stödfamilj. Tänk på alla barn som behöver ett nytt hem. Dessa kommentarer är inte illa menade, men de talar bara till intellektet. Det råder en kunskapsbrist i vårt samhälle när det gäller att möta känslor, särskilt de smärtsamma. Samtidigt vill vi ha någon som lyssnar när vi är med om något jobbigt i livet.
Behöver prata om sorgen
Den som är ofrivilligt barnlös har ofta många tankar och känslor som man behöver få prata om och bearbeta. Den drabbade behöver också mötas av en förstående omgivning som kan ta emot alla dessa yttranden utan att värdera, kommentera eller ge goda råd som den drabbade ändå inte är mottaglig för just då. När sorgeprocessen är bearbetad kan mer intellektuella resonemang vara på sin plats. Det barnlösa paret har kanske själva börjat fundera på om det finns andra sätt att kunna ha barn i sitt liv. Men detta handlar om två helt olika processer och var sak behöver få sitt utrymme. Sorgen över barnlösheten behöver bearbetas så att paret får ett avslut för förlusten. Det ger utrymme för att kunna ta nya beslut, oavsett om det beslutet innebär barn eller inte.
Sorgbearbetning
Jag har sedan 2005 arbetat med ett program för sorgbearbetning – ett konkret handlingsprogram för olika känslomässiga förluster, till exempel dödsfall, olycka, sjukdom, separationer och barnlöshet. Metoden är ett pedagogiskt verktyg som bygger på mer än 35 års beprövad erfarenhet i vad som faktiskt hjälper människor. Det är ett konkret verktyg för att kunna bearbeta förluster och det som är normalt och naturligt att känna och tänka vid en förlust av något slag.
Identitetsförlust
Drömmen om att bli mamma och pappa kommer aldrig att bli sann, åtminstone inte på det sätt jag tänkt mig. Tankar kring ens egen duglighet som man/kvinna kan väcka många tankar kring den egna könsidentiteten.
”Jag är ingen riktig kvinna eftersom jag inte kan bli gravid och föda ett barn.”
Jag minns när jag själv fått min första dotter och min dåvarande svärfar sa till mig, ”Nu, Susanne, nu är du en riktig kvinna.” Jag minns att jag la den kommentaren på minnet och tänkte, vad hade hänt om jag inte blivit gravid? ”Som man kan jag inte ge min kvinna ett barn som hon/vi så gärna vill ha.” Hur mycket manlig identitet ligger det i att kunna producera barn? Är inte detta själva grunden för all mänsklig fortlevnad?
”Är du en riktig man så gör du din kvinna med barn.” Starka spermier är lika med manlighet ”Inga barn kommer att föra vidare mina arvsanlag, ingen kommer att ta hand om mig när jag blir gammal.” När vännerna blir mor-och farföräldrar gör sig förlusten påmind. Den finns där i olika situationer hela livet igenom.
Gemenskap
Är rättigheten att uttala sig om barnuppfostran och barnfrågor i stort förbehållen dem som är föräldrar, eller räknas mina synpunkter lika mycket trots att jag är barnlös? När jag som barnlös exempelvis säger att ”barn idag skulle behöva bättre gränser” – möts jag då av acceptans eller av svaret ”Ja, det är ju lätt för dig att säga som inte har barn, man kan inte veta hur det är om man inte själv har barn”? Känslan av utanförskap kan vara stark när de flesta i ens omgivning skaffar barn. Det pratas om barn i alla sammanhang, på arbetet, mellan vänner på middag – mycket av livet i en viss ålder handlar om graviditeter, förskolor, skolor, föräldramöten och fritidsaktiviteter.
Det är inte så många som är intresserade av vad man som vuxen då gör på sin fritid utan man möts kanske av kommentaren ”Du har det bra du, som har egen tid och kan göra precis vad du vill”. Eftersom förståelsen för de känslor av sorg en sådan kommentar kan väcka saknas i många sammanhang så finns det risk för att den som är barnlös håller upp en fasad och spelar med och kanske glatt svarar ”Ja, det är så skönt att kunna göra vad jag vill.” Samtidigt som hjärtat blöder.
Parrelationen
Under den press som barnlösheten innebär, utsätts parrelationen för en stor prövning. Allt kretsar kring försöken att bli med barn, menstruationscykeln, ägglossning, hormonbehandling, väntan på besked och paren slits mellan hopp och förtvivlan. Det kan vara svårt att vårda sin relation under den här tiden och sorgbearbetningen hjälper paret med den bearbetningen. Även eventuella mor och farföräldrars sorg känns svår att bära.
Hur har relationen till den närmsta familjen varit? Vänner, hur har de stöttat eller inte stöttat? Har paret fått missfall, är förlusten av det väntade barnet en sorg att bearbeta. Oavsett när i graviditeten missfallet har skett blir effekten känslomässig. Drömmar och förhoppningar om ett barn kommer genast när man vet att man är gravid. De drabbade har rätt att sörja sina förlorade barn även om det kliniskt handlar om ett ofullgånget foster. Sorg är känslor som behöver kommuniceras.
Processen
Vad har hänt? Vilka behandlingar har paren gått igenom? Vilka personer har de mött? Hur har de blivit bemötta under denna process? Har det inträffat komplikationer under försöken att bli gravid? En kvinna jag hjälpte upptäckte under sorgbearbetningen hur betydelsefull en av hennes gynekologer hade varit för henne under denna process. Kvinnan hade blivit allvarligt sjuk utöver förlusten av barnet. Känslan av tacksamhet till gynekologen hade stor betydelse för hennes känslomässiga läkning.
Att strukturera och kommunicera den känslomässiga innebörden i vad man upplevt i en förlust bidrar till att få ett avslut. De som lärt sig att hantera förluster upplever att de fått ett nytt sätt att förhålla sig till sin sorg. De har frigjort energi för att leva här och nu utan att smärtsamma minnen hindrar och begränsar.
De är fortfarande ledsna, arga och frustrerade, men har nu fått verktyg att hantera dessa känslor. De har nått en acceptans med sig själv och sina erfarenheter. Denna bearbetning har gjort det lättare för dem att fatta beslut om framtiden och om den ska innehålla barn eller inte. En del väljer att starta adoptionsprocessen och blir så småningom föräldrar, andra väljer att vara fosterföräldrar och en del väljer att inte bli föräldrar alls. Oavsett vilket så har de fått ett avslut på det som varit och kan välkomna det som komma skall med barn eller inte.
Susanne Nilsson, [email protected]
Kursledare i Programmet för sorgbearbetning, vid svenska institutet för sorgbearbetning.
Läs mer om kurserna på www.sorg.se eller www.spirio.se